Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av bebyggelse  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bebyggelse bebyggelsen bebyggelser bebyggelserna
Genitiv bebyggelses bebyggelsens bebyggelsers bebyggelsernas

bebyggelse

  1. (kulturgeografi) markområde bebyggt med en samling av (oftast ett större antal) uppförda byggnader
    Besläktade ord: bebygga, bebyggare
    Sammansättningar: bebyggelsenamn, bostadsbebyggelse, småstadsbebyggelse, stadsbebyggelse, tätbebyggelse, tätortsbebyggelse
    Jämför: kolonisation

Översättningar

redigera