Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av äring  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ äring äringen
Genitiv ärings äringens

äring

  1. (ålderdomligt) årsväxt
    Etymologi: Av fornsvenska æring.
    Besläktade ord: år

Översättningar redigera