ändelse

Svenska

Substantiv

Böjningar av ändelse	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ändelse	ändelsen	ändelser	ändelserna
Genitiv	ändelses	ändelsens	ändelsers	ändelsernas

ändelse

1. (lingvistik) morfem som normalt placeras sist i ett ord och som skiljer olika ordformer inom ett paradigm från varandra

   Sammansättningar: adjektivändelse, genitivändelse

Översättningar

Översättningar

• bokmål: endelse m
• engelska: ending ^(en), termination ^(en)
• finska: pääte ^(fi)
• ryska: окончание, флексия
• tyska: Endung ^(de) f