Fornnordiska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av víkingr  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ víkingr víkingrinn víkingar víkingarnir
Ackusativ víking víkinginn víkinga víkingana
Dativ víkingi víkinginum víkingum víkingunum
Genitiv víkings víkingsins víkinga víkinganna

víkingr (runsvenska: ᚢᛁᚴᛁᚴᚱ) m

  1. viking; om sjöfartsäventyrare iväg för sjöräd, plundringståg, handelsresa eller expedition och bosättning av nytt land, främst företaget via skepp
 
Etymologi: Av omdiskuterat ursprung. Förledet ofta ansett kognat med vík (vik, bukt). Härlett i fornsvenska vikingr samt svenska viking.
Besläktade ord: víking