upprorsmakare

Svenska

Substantiv

Böjningar av upprorsmakare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	upprorsmakare	upprorsmakaren	upprorsmakare	upprorsmakarna
Genitiv	upprorsmakares	upprorsmakarens	upprorsmakares	upprorsmakarnas

upprorsmakare u

1. person som anstiftar uppror

   Synonymer: revoltör, revolutionär

   Se även tesaurus: Kanalje, Ogärningsman, Genstörtighet, Gensträvighet, Motståndare, Motstånd

Översättningar

person som anstiftar uppror

• tyska: Aufrührer ^(de) m, Aufrührerin ^(de) f