Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av uppror  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ uppror upproret uppror upproren
Genitiv upprors upprorets upprors upprorens

uppror

  1. händelse där en (större) grupp individer i samhället med (tydlig, ibland våldsam) handling protesterar mot något de finner orättvist eller på annat sätt fel
    Besläktade ord: upprorisk
    Sammansättningar: indianuppror, upprorsanda, upprorsfana, upprorsförsök, upprorsledare, upprorsmakare, upprorsman, upprorsrörelse, upprorssignal, upprorsstämning, upprorstendens

Översättningar redigera