undergång

Svenska

Substantiv

Böjningar av undergång	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	undergång	undergången	undergångar	undergångarna
Genitiv	undergångs	undergångens	undergångars	undergångarnas

undergång

1. (om t.ex. samhälle, kultur, person) det att upphöra existera, dö eller dö ut, ofta under dramatiska former

   världens undergång

   Det här blir min undergång.

   1908 (19 maj): Våra gamla folkmelodier. (Svenska Dagbladet):

   Med de nya instrumenten ha äfven följt nya melodier - till stor del riktiga slagdängor - och så äro de gamla låtarna dömda till en snar och säker undergång om ej något göres för att hindra detta.

   Besläktade ord: gå under

2. gångtunnel, gångbana som går under en annan väg

   Antonymer: viadukt

   Jämför: underfart

Översättningar

det att upphöra existera

• danska: undergang u
• engelska: fall ^(en), downfall ^(en)
• italienska: crollo ^(it) m, caduta ^(it) f, tracollo ^(it) m
• tyska: Untergang ^(de) m

gångtunnel

• engelska: underpass ^(en), subway ^(en) brittisk engelska; ej att förväxla med tunnelbana
• finska: alikulku ^(fi)
• tyska: Unterführung ^(de) f