tösunge

Svenska

Substantiv

Böjningar av tösunge	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tösunge	tösungen	tösungar	tösungarna
Genitiv	tösunges	tösungens	tösungars	tösungarnas

tösunge u

1. (vardagligt, smeksamt) ung flicka (eller dotter)

   1890 (28 nov): Vid sillvaden. (Göteborgskuriren):

   Längst in vid stranden, bland klotång och stenar, ses pojkar och tösungar i färd med att äfven de - fånga sill.

   1934: Hollywood inifrån, Anna Lenah Elgström:

   Jag fäste mig vid deras intelligenta livlighet och gjorde sedan i studion närmare bekantskap med deras systrar, två vackra och ovanligt naturliga tösungar med en viss prägel av finess över sig.

   1935: Sänkt sedebetyg, Vilhelm Moberg:

   En tösunge, som stod lydigt i sin bänk och knäppte händerna vid morgonbönen, nytvättad och nykammad och med ett blått, fint flätband i håret.

2. (vardagligt, något nedsättande) oförmögen, busaktig, eller olydig liten flicka

   1945: Bricken, Edith Unnerstad:

   Är det nu riktigt säkert att inte ni två tösungar bara är ute på äventyr, rymmer från pappa och mamma, för ni har läst för mycket dumma böcker eller så...

   1966: Svedjeelden brinner, Martin Perne:

   Fast jag kan inte fatta vad gagn du kan ha av en hop pojkkiddar och hönsyra tösungar! muttrade han.

Jämför: tösabit

Se även tesaurus: Kvinnokön, Barndom