Svenska redigera

Adjektiv redigera

Böjningar av svag  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum svag svagare  
Neutrum svagt
Bestämd
singular
Maskulinum svage svagaste
Alla svaga
Plural svaga
  Predikativt
Singular Utrum svag svagare svagast
Neutrum svagt
Plural svaga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning svagt

svag

  1. (om djur, robot, muskel, motor etc.) som har låg förmåga att ge upphov till stora krafter
    Eleverna är tämligen svaga; de måste träna oftare!
  2. (om person) som dåligt klarar att utföra mycket (gott) vid stress, bakslag etc.
    Hon är tämligen svag; det krävs kanske inte mer än ett dödsfall för att hon skall bryta ihop.
  3. (om material) som inte tål stora krafter utan att gå sönder; ömtålig
  4. (om lösning) med låg koncentration
    Du får endast dricka svag sprit.
  5. (om syra el. bas) som har låg sannolikhet att protolysera
    Kolsyra är en tämligen svag syra.
  6. (om ljud) med låg intensitet
    Ljudet var så svagt att jag knappt hörde det.
  7. som inte har förmåga att orsaka några större effekter
    Regeringen är svag, och brukar sällan få igenom sina förslag.
  8. (om misstankar etc.) mindre sannolika
    Vi har endast svaga misstankar mot dig.
  9. (om skäl etc.) mindre viktiga
  10. (om ström etc.) inte hög
  11. (med prepostionen för) förtjust
    Vanliga konstruktioner: svag för någon eller något
 
Antonymer: stark (alla definitioner utom 11)

Översättningar redigera

Substantiv redigera

Böjningar av svag  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ svag svaget svag svagen
Genitiv svags svagets svags svagens

svag n

  1. dalsänka, däld
  2. grund bassäng eller vik mellan klippor vid havskust
  3. inbuktning i vägg
 
Etymologi: Av en onasalerad växelform (*swaʒ-) till roten i svank, svacka, svinga, svång.[1][2]

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1980): ”svacka”
  2. Svenska Akademiens ordbok: ”svag”