stuva

Svenska

Substantiv

Böjningar av stuva	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stuva	stuvan	stuvor	stuvorna
Genitiv	stuvas	stuvans	stuvors	stuvornas

stuva

1. (ålderdomligt, dialektalt) stuga

   Natten går tunga fjät, runt gård och stuva.

   Varianter: stova, stôva

   Etymologi: Av fornsvenska stuva, stova, stugha, se vidare stuga.

Verb

Böjningar av stuva	Aktiv	Passiv
Infinitiv	stuva	stuvas
Presens	stuvar	stuvas
Preteritum	stuvade	stuvades
Supinum	stuvat	stuvats
Imperativ	stuva	–
Particip
Presens	stuvande, stuvandes
Perfekt	stuvad

stuva

1. (logistik) packa samman (placera) gods (ett antal föremål) så att de upptar så lite utrymme som möjligt

   Användning: Vanligen inom last. Omplacering i samma utrymme kallas omstuva (att stuva om).

   Sammansättningar: omstuva (stuva om)

   Besläktade ord: stuvad, stuvare, stuvning (placeringen)

2. (fordonsteknik, militärvetenskap) placera eller packa utrustning i fordon eller byggnationer så de ligger praktiskt, såsom: till hands, ur vägen, i skydd eller avlägset från personal av säkerhetsskäl

   Användning: Särskilt om placering av lös utrustning såsom ammunition, men även fast utrustning såsom radio.

   Sammansättningar: omstuva (stuva om)

   Besläktade ord: stuvad, stuvare, stuvning (placeringen)

3. (matlagning) göra stuvning (sås runt en maträtt)

   Han stuvade morötterna.

   Besläktade ord: stuvad, stuvning

Fraser: stuva in, stuva om, stuva undan

Översättningar

placera så att de upptar liten plats

• engelska: stow ^(en)
• finska: ahtaa ^(fi), tunkea ^(fi)
• polska: rozmieszczać, zapakować ^(pl), załadować ^(pl)
• tyska: stauen ^(de)

göra stuvning

• engelska: stew ^(en)
• finska: muhentaa ^(fi)
• polska: dusić ^(pl) w sosie
• tyska: hell ^(de)e Soße ^(de) zubereiten ^(de)