stormhatt

Svenska

Substantiv

Böjningar av stormhatt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stormhatt	stormhatten	stormhattar	stormhattarna
Genitiv	stormhatts	stormhattens	stormhattars	stormhattarnas

stormhatt [1]

stormhatt u

1. (ålderdomligt, militärt) hjälm (till rustning), burgundisk hjälm, pickelhuva
2. (kläder) hög hatt, cylinderhatt
3. (växter) växt av släktet Aconitum

   Synonymer: häst och vagn, (äldre, dialektala eller mindre vanliga benämningar:) blåhatt, blåhätta, blåmunk, duvan i arken, giske, hundflocka, hundfloka, jungfru Mariæ sko, lusfloka, lusgräs, lushatt, lusört, munk, munkaluva, munkhatt, munkmössa, polskehatt, ulvatand, vargdöda, väderhatt, änglavajna ("änglavagnarna")

Översättningar

hjälm

• tyska: Sturmhaube ^(de)

se cylinderhatt

växt av släktet Aconitum

• bokmål: storhjelm ^(no) m
• engelska: aconite ^(en), monkshood ^(en), wolfsbane ^(en)
• esperanto: akonito
• finska: ukonhattu ^(fi)
• franska: aconit ^(fr) m, napel ^(fr) m, tue-loup ^(fr) m
• latin: aconītum n
• litauiska: kurpelė
• nederländska: monnikskap ^(nl)
• spanska: acónito ^(es) m
• tagalog: akolito ^(tl)
• tjeckiska: oměj ^(cs) m
• turkiska: kurtboğan ^(tr)
• tyska: Sturmhut