stop

Svenska

Substantiv

Böjningar av stop	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stop	stopet	stop	stopen
Genitiv	stops	stopets	stops	stopens

stop

stop (dryckeskärl) i fajans och tenn, polykrom dekor, 1700-tal

• uttal: sto:pstuːp

1. stort dryckeskärl främst i metall, vanligen likformigt dryckeskanna (hänkel och lock), vardagligen avsett för öl; stundom använt om ölmugg (hänkel utan lock)

   Användning: Inom viss terminologi: sejdel om dryckeskanna i keramik, stop om dryckeskanna i metall, stånka om dryckeskanna i trä. Stundom istället synonymt med dryckeskanna eller andra dryckeskärl.

   Jämför: dryckeskanna, sejdel, stånka

   Sammansättningar: bårstop, tennstop, trästop, ölstop

2. (måttenheter) äldre europeiskt volymmått med regional variation
3. (kynologi) hos hundar den fördjupning eller antydan till fördjupning som finns mellan ögonen där pannan slutar och nospartiet börjar

   Synonymer: pannavsats

Etymologi: Till stup.

Översättningar

ett dryckeskärl

• danska: ølkrus n
• finska: tuoppi ^(fi)
• nederländska: bierpul ^(nl)
• turkiska: bira bardağı ^(tr)
• tyska: Bierhumpen m, Humpen ^(de) m

i kynologiskt fackspråk (läran om hundar) menas med "stop" hundens pannavsats

Engelska

Substantiv

Böjningar av stop	Singular	Plural
Nominativ	stop	stops
Genitiv	stop's	stops'

stop

1. stopp; handlingen att stanna till eller att tillfälligt avbryta en resa

Verb

Böjningar av stop	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	stop	stops	stop
Preteritum	◀	stopped	▶
Perfektparticip	◀	stopped	▶
Presensparticip	◀	stopping, vard. stoppin'	▶

stop

• uttal: stɒp

1. stanna
2. (modalt hjälpverb) sluta

   I stopped playing football when I was twenty.

   Jag slutade spela fotboll när jag bar tjugo.

Polska

Substantiv

stop m

1. legering