stek

Svenska

Substantiv

Böjningar av stek 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stek	steken	stekar	stekarna
Genitiv	steks	stekens	stekars	stekarnas

stek 1, u

• uttal: steːk

1. (mat) bit kött, oftast av nöt avsedd som mänsklig föda biffstek

   Det blir stek till middag på söndag.

   Synonymer: biff

   Etymologi: sen fornsvenska stek bildat av steka

   Besläktade ord: steka

   Sammansättningar: biffstek, fläskstek, hjortstek, kalvstek, oxstek, stekfett, stekflott, älgstek

   Fraser: vända på steken

Böjningar av stek 2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stek	steket	stek	steken
Genitiv	steks	stekets	steks	stekens
Not: Böjning av 2. är något vacklande vad det gäller genus; och många individer böjer numera även 2. som 1. ovan. Den ursprungliga, och enligt svenska språkvårdsmyndigheter korrekta böjningen är dock den här angivna.

stek 2, n

1. (sjöfart) form av lätt upplösbar knop som fäster fartyg vid kaj eller brygga

   Synonymer: knop, knut

   Etymologi: sedan 1765, av sticka. Se även stäk

   Seglaren slog ett stek för att fästa sin båt vid bryggan.

   Sammansättningar: pålstek, skotstek, stekspett, trumpetstek

Översättningar

1. kött

• bokmål: stek m, steik m
• engelska: steak ^(en), roast ^(en), joint ^(en)
• finska: pihvi ^(fi)
• surinamesiska: bakadina
• turkiska: biftek ^(tr)
• tyska: Braten ^(de) m, Steak ^(de) n

2. form av knop (sjöfart)

• bokmål: stikk ^(no) n
• tyska: Stich ^(de) m, Seemannsknoten m

Verb

stek

1. böjningsform av steka

Limburgiska

Substantiv

stek m

1. pinne