Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av pinne  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ pinne pinnen pinnar pinnarna
Genitiv pinnes pinnens pinnars pinnarnas
 
pinnar (träbitar)

pinne

  1. tunt, långsmalt trästycke; särskilt om avbruten eller nedfallen gren eller liknande
    Sammansättningar: abborrpinne, giftpinne, glasspinne, pekpinne, pinnbröd, pinnglass, pinnhål, pinnmat, pinnsoffa, pinnstol, pinnved, stegpinne, taktpinne, träpinne, tältpinne, whiskypinne, ätpinne
    Fraser: finska pinnar, livet på en pinne, röra på pinnarna, trilla av pinnen
  2. (oftast i plural) ätpinnar
    Det vore kul att äta med pinnar.
  3. (bowling) poäng, bowlingkägla
    Vi förlorade totalen i andra serien med 5 pinnar.
  4. (sportjournalistik) poäng som ett lag tillgodoräkna sig från en match till serietabellen
    Laget lyckades få till ett oavgjort resultat och fick därmed en välbehövlig pinne, vilket kan göra att de klarar sig kvar i serien.
 
Besläktade ord: pinna, pinnig, pinning

Översättningar redigera

Italienska redigera

Substantiv redigera

pinne

  1. böjningsform av pinna