pinne

Svenska

Substantiv

Böjningar av pinne	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pinne	pinnen	pinnar	pinnarna
Genitiv	pinnes	pinnens	pinnars	pinnarnas

pinnar (träbitar)

pinne

1. tunt, långsmalt trästycke; särskilt om avbruten eller nedfallen gren eller liknande

   Sammansättningar: abborrpinne, giftpinne, glasspinne, pekpinne, pinnbröd, pinnglass, pinnhål, pinnmat, pinnsoffa, pinnstol, pinnved, stegpinne, taktpinne, träpinne, tältpinne, whiskypinne, ätpinne

   Fraser: finska pinnar, livet på en pinne, röra på pinnarna, trilla av pinnen

2. (oftast i plural) ätpinnar

   Det vore kul att äta med pinnar.

3. (bowling) poäng, bowlingkägla

   Vi förlorade totalen i andra serien med 5 pinnar.

4. (sportjournalistik) poäng som ett lag tillgodoräkna sig från en match till serietabellen

   Laget lyckades få till ett oavgjort resultat och fick därmed en välbehövlig pinne, vilket kan göra att de klarar sig kvar i serien.

Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet. Som fornsvenska pinne.

Besläktade ord: pinna, pinnig, pinning

Översättningar

tunn, långsmal träbit

• engelska: stick ^(en)
• franska: bâton ^(fr) m
• isländska: prik ^(is) n
• italienska: bacchetta ^(it) f
• polska: patyk ^(pl) m, kijek m, pałeczka ^(pl) f
• portugisiska: palito ^(pt) m
• tyska: Sprosse ^(de) f, Stöckchen ^(de) n, Stock ^(de) m, Stange ^(de) f

ätpinne

• tyska: Essstäbchen n, Ess-stäbchen n

bowlingkägla

• tyska: Pin ^(de) m

Italienska

Substantiv

pinne

1. böjningsform av pinna