sta
Svenska redigera
Adverb redigera
sta
- (ålderdomligt, vardagligt) åstad, iväg, bort
- 1905 (13 jan): Ett par folksägner från Fjärdhundra (Enköpings Tidning):
- En gammal soldat skulle en gång gå sta med order.
- En gammal soldat skulle en gång gå sta med order.
- Resa sta och resa hem; stafärd och hemfärd.
- Rusa inte sta och hitta på några hyss nu.
- Etymologi: Av uttrycket gå åstad med sammandragning av å:na.
- 1905 (13 jan): Ett par folksägner från Fjärdhundra (Enköpings Tidning):
Substantiv redigera
| Böjningar av sta | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | sta | stan | städer | städerna |
| Genitiv | stas | stans | städers | städernas |
sta u
- (talspråk) stad
- 1909: Katt-Resan, Ivar Arosenius:
- Sedan kom dom till en sta, Där stod husen ra i ra.
- Sedan kom dom till en sta, Där stod husen ra i ra.
- 1909: Katt-Resan, Ivar Arosenius:
Fornsvenska redigera
Verb redigera
stā