städja

Svenska

Verb

Böjningar av städja	Aktiv	Passiv
Infinitiv	städja	städjas
Presens	städer, städjer	städs, städjes
Preteritum	stadde	staddes
Supinum	statt	statts
Imperativ	städ	–
Particip
Presens	städjande, städjandes
Perfekt	stadd

städja

1. (ålderdomligt) städsla, anställa

   1915: En historia från Halland, Selma Lagerlöf:

   Matmodern hade råkat honom på ett bröllop sommarn förut och hade genast statt honom utan att fråga sonen till råds.

   Etymologi: Fornsvenska stæþia, forn- och nyisländska steðja, danska stede, medellågtyska steden, fornengelska stæððan, till ett adjektiv *staða-, *staþa- ’stående’ ’fast’, fornisländska staðr ’som vill stå kvar’ ’istadig’ (om häst); grundbetydelsen är således att få någon/något att stå kvar.

   Besläktade ord: stad, stadd, städa, städsla, städsel