sovel

Svenska

Substantiv

sovel n

1. (ålderdomligt) pålägg

   Besläktade ord: tvesovla

2. (ålderdomligt) 'riktig mat' (i motsats till potatis, bröd etc.)
3. den huvudsakliga (proteinrika) delen av födan som mättar länge och oftast består av olika sorters kött eller korv men även fisk och fågel

Etymologi: Fornsvenska sofwell, soffwæll, sowil, sofl, suffl, sugh(e)l m. m., n, svenska dialektala sovel (kortstavigt med akut accent), såvel (med kort eller lång rotvokal), suv(v)el, såg(g)el, sugel, su(e)l m. m. (alla med genus n); jämför forndanska su(w)el (danska sul (best. -et, även -en)), fornvästnordiska sufl (norska sul n eller m, norska dialektala även sov(e)l, suvl, sugl m. m.)

Användning: Att nämna ordet sovel betydde förr att inte ta för mycket pålägg på exempelvis smörgåsen, eller att icke slösa på köttet, fisken eller vad som än bjöds till måltiden. Exempel: Spara på sovlet, så det räcker till alla.