Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av snor  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ snor snoret
Genitiv snors snorets

snor

  1. (vardagligt) fast eller flytande substans (slem) som bildas i slemhinnor i näsan, och kan rinna ur näsborrarna
    Snoret rinner hela tiden.
    Etymologi: Av fornsvenska snoor med tidig fornsvensk vokalförlängning, av ett germanskt *snuza-[1].
    Synonymer: nasalt mucus (formellt)
    Sammansättningar: snorbuse, snorgärs, snorhal, snorkråka, snorluv, snorpäls, snorunge, snorvalp, stjärnsnor
    Besläktade ord: snora, snorig

Översättningar

redigera

snor

  1. böjningsform av sno

Substantiv

redigera

snor u

  1. bindtråd, säcksnöre, starkt snöre

snor

  1. böjningsform av sno

Frisiska

redigera

Substantiv

redigera

snor

  1. mustasch

Nederländska

redigera

Volapük

redigera

Substantiv

redigera

snor

  1. snarkning
    Synonymer: snok

Källor

redigera
  1. Svensk etymologisk ordbok: "snor"