snarkning

Svenska

Substantiv

Böjningar av snarkning 1	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snarkning	snarkningen
Genitiv	snarknings	snarkningens

Böjningar av snarkning 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snarkning	snarkningen	snarkningar	snarkningarna
Genitiv	snarknings	snarkningens	snarkningars	snarkningarnas

snarkning

1. det att snarka; tillståndet att snarka under sömnen; snarkning som medicinskt fenomen

   Jag besväras av snarkning.

   2003 (30 sep): Passiv rökning ökar risken för snarkning (DN):

   De fick besvara frågor om bland annat snarkning och om de utsattes för tobaksrök i hemmet, skriver Upsala Nya Tidning.

   2006 (4 juni): Barn som snarkar kan få sämre hälsa (SvD):

   Vanemässig snarkning under barndomen har hittills främst visat sig kunna påverka den kognitiva (intellektuella) förmågan negativt i skolåldern.

2. enskilt ljudligt andetag vid snarkning (1)

   Jag hörde hennes snarkningar redan utanför dörren.

   Morfars snarkningar håller mig vaken om nätterna.

   2007 (1 juli): Många mörkrädda får ett minne för livet (SvD), Lars Berge:

   Bland våningssängarna i furuträ hördes nu de första snarkningarna.

Besläktade ord: snarka

Översättningar

det att snarka

• tyska: Schnarchen n

enskilt ljudligt andetag vid snarkning (1)

• tyska: Schnarcher m, Schnarchton m