släptåg

Svenska

Substantiv

Böjningar av släptåg	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	släptåg	släptåget
Genitiv	släptågs	släptågets

släptåg n

1. bihang som ständigt följer efter något, följe

   1941: Riksdagens protokoll: första kammaren:

   Det är en allvarlig sak, och för min del har jag inte svårt att föreställa mig de olyckor, som kunna komma i släptåget på den planerade grundlagsförändringen.

   2006: Jul, disting och förkyrklig tideräkning, Andreas Nordberg:

   Det är med hänsyn härtill som de träffa sina bestämmelser och sina avtal: natten synes dem ha dagen i släptåg.

   2024 (15 feb): ”Barnet på tåget vrålar – min hund har mer hyfs”:

   Överallt syns barnen: de som vrålar och springer med paddan i släptåg – utan att någon vuxen säger ifrån.

   Vanliga konstruktioner: i släptåg

   Jämför: eftersläp, kölvatten

   Se även tesaurus: Följe, Baksida, Vidhängning, Sammanhang