satgubbe

Svenska

Substantiv

Böjningar av satgubbe	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	satgubbe	satgubben	satgubbar	satgubbarna
Genitiv	satgubbes	satgubbens	satgubbars	satgubbarnas

satgubbe u

1. (nedsättande) elak och avskyvärd gubbe (man)

   Synonymer: buffel, fähund, knöl, surgubbe, svin

   Hyponymer: grobian, hustyrann, satpojke

   Jämför: satkärring, satunge