surgubbe

Svenska

Substantiv

Böjningar av surgubbe	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	surgubbe	surgubben	surgubbar	surgubbarna
Genitiv	surgubbes	surgubbens	surgubbars	surgubbarnas

surgubbe u

1. (vardagligt, nedsättande) sur, förbittrad gammal gubbe

   Jämför: surkäring, surtant

Översättningar

sur, förbittrad gammal gubbe

• tyska: Miesepeter ^(de) m