rummel

Svenska

Substantiv

Böjningar av rummel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rummel	rumlet	rummel	rumlen
Genitiv	rummels	rumlets	rummels	rumlens

rummel

1. pågående aktivitet som för mycket oväsen; rumsterande, ståhej, rabalder, stök, stoj, bråk, slagsmål

   Fraser: vara i fullt rummel

2. (vardagligt) stökigt och högljutt festande (ofta med inslag av alkohol), svirande som för mycket oväsen
3. (något föråldrat) supfest, supkalas, fylleslag

   Vanliga konstruktioner: gå på rummel, rummel och rabalder

   Besläktade ord: rumla, rumlare

   Sammansättningar: rummelkurre