Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av rummel  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rummel rumlet rummel rumlen
Genitiv rummels rumlets rummels rumlens

rummel

  1. pågående aktivitet som för mycket oväsen; rumsterande, ståhej, rabalder, stök, stoj, bråk, slagsmål
    Fraser: vara i fullt rummel
  2. (vardagligt) stökigt och högljutt festande (ofta med inslag av alkohol), svirande som för mycket oväsen
  3. (något föråldrat) supfest, supkalas, fylleslag
    Vanliga konstruktioner: gå på rummel, rummel och rabalder
    Besläktade ord: rumla, rumlare
    Sammansättningar: rummelkurre