Svenska

redigera
Böjningar av rasta  Aktiv Passiv
Infinitiv rasta rastas
Presens rastar rastas
Preteritum rastade rastades
Supinum rastat rastats
Imperativ rasta
Particip
Presens rastande, rastandes
Perfekt rastad

rasta

  1. (transitivt, om husdjur) gå ut /och gå/ med, låta springa /fritt/
    Har du rastat hunden?
  2. göra uppehåll, stanna till för att vila, ta en paus, ta igen sig
    1955: Essunga i svunnen tid, Carl-Martin Bergstrand:
    När allt det andra folket hade lagt sig att rasta, då var det en tre, fyra stycken pojkar, som gjorde det däringa sprattet, och när de vaknade, dåvar stocken framme.
    Synonymer: ta igen sig, vila (sig)
 
Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1830, av tyska rasten, av medelhögtyska rasten.[1][2][3]
Besläktade ord: rast, rastning

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "rasta"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "rasta"
  3. Förekomst av termen "rasta" i alla äldre upplagor av SAOL, SO samt Dalins ordbok