räfsa

Se även rafsa.

Svenska

Substantiv

Böjningar av räfsa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	räfsa	räfsan	räfsor	räfsorna
Genitiv	räfsas	räfsans	räfsors	räfsornas

räfsa

huvudet till en räfsa

1. redskap för att samla ihop löv, kvistar, hö, halm eller dito på marken bestående av en rad flexibla spröt med nedkrökt ände utgående från ett huvud fastgjort vinkelrätt till änden av ett personlångt skaft (handtag)

   Sammansättningar: räfshuvud

   Besläktade ord: räfs, räfsning

   Jämför: kratta

Se även

• kratta

Översättningar

Översättningar

• danska: rive ^(da)
• engelska: leaf rake ^(en), rake ^(en)
• norska:
  • bokmål: rive ^(no) mf
• ryska: грабли ^(ru) pl
• tyska: Laubrechen ^(de) m

Verb

Böjningar av räfsa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	räfsa	räfsas
Presens	räfsar	räfsas
Preteritum	räfsade	räfsades
Supinum	räfsat	räfsats
Imperativ	räfsa	–
Particip
Presens	räfsande, räfsandes
Perfekt	räfsad

räfsa

räfsning

1. samla ihop löv, kvistar, hö, halm eller dito med hjälp av ett redskap (vanligtvis en räfsa eller en kratta)

   Användning: Används ibland synonymt med verbet kratta; ibland avseende uppgiften om utförd med redskapet räfsa, där samma uppgift med redskapet kratta kallas att kratta. Verbet kratta har annars annan innebörd: rensa och jämna (gårdsplan, trädgårdsgång, trädgårdsland med mera) eller luckra upp (jord) och dylikt.)

   Jämför: kratta

   Besläktade ord: räfs, räfsning

Översättningar

samla ihop med hjälp av ett redskap (vanligtvis en räfsa eller en kratta)

• bokmål: rake
• engelska: rake ^(en)
• tyska: harken ^(de), rechen ^(de)