skaft

Svenska

Substantiv

Böjningar av skaft	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skaft	skaftet	skaft	skaften
Genitiv	skafts	skaftets	skafts	skaftens

skaft

• uttal: skaft

1. avlång del av ett föremål; ofta för att hålla i (handtag)

   Skaftet på kniven höll nästan på att trilla av.

   Synonymer: handtag, stake, stam, stjälk, stång

   Sammansättningar: grimskaft, hammarskaft, klubbskaft, knivskaft, krattskaft, kvastskaft, kängskaft, lieskaft, mejselskaft, moppskaft, pennskaft, penselskaft, pipskaft, pjäxskaft, räfsskaft, skaftkäpp, skedskaft, skoskaft, skyffelskaft, slevskaft, släggskaft, sockskaft, spjutskaft, strumpskaft, stövelskaft, träskaft, yxskaft

   Besläktade ord: högskaftad, kortskaftad, långskaftad, oskaftad, skafta, skaftning

   Fraser: ha huvudet på skaft

2. (textilier) reglage i vävstol vars antal (2, 3, 4) avgör möjligheten att väva mönster

   Sammansättningar: fyrskaft, fyrskaftsväv, treskaft, tuskaft, tuskaftsväv, tvåskaft, tvåskaftsväv

Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet. Av fornsvenska skaft, skapt, av fornnordiska skapt, av urgermanska *skaftaz, av en urindoeuropeiska *skap- (”verktyg, redskap”). Kognat med fornengelska sceaft (engelska shaft), fornhögtyska skaft (tyska Schaft), nederländksa schaft, klassiska grekiskans σκεπάρνιον (skeparnion), "pir".

Se även tesaurus: Stöd, Vidhängning

Översättningar

avlång del

• bokmål: skaft ^(no) n
• engelska: shaft ^(en), stem ^(en), handle ^(en)
• finska: varsi ^(fi), kahva ^(fi)
• italienska: manico ^(it)
• spanska: astil ^(es) m
• turkiska: sap ^(tr)
• tyska: Stiel ^(de) m, Schaft ^(de) m

reglage i vävstol

• bokmål: skaft ^(no) n