Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av pynta  Aktiv Passiv
Infinitiv pynta pyntas
Presens pyntar pyntas
Preteritum pyntade pyntades
Supinum pyntat pyntats
Imperativ pynta
Particip
Presens pyntande, pyntandes
Perfekt pyntad

pynta

  1. (ålderdomligt) ställa i ordning, laga, tillreda, reparera
  2. (ålderdomligt) bygga, anlägga
  3. (ålderdomligt) misshandla någon
  4. (ålderdomligt) göra smutsigt eller söla ner (särskilt med exkrement)
  5. (ovanligt eller något ålderdomligt) rengöra, städa
  6. (även reflexivt: pynta sig) göra fin genom att dekorera eller utsmycka (särskilt inför jul)
    Synonymer: pryda, smycka, utsmycka, dekorera
    Vanliga konstruktioner: pynta ngt med ngt
    Fraser: (partikelverb) pynta ut, pynta ut sig
    Fraser: pyntad och fin
    1881: Minnen från La Plata - Svenska Familj-Journalen. Band 20, häfte 12., Herman Sätherberg:
    Först då fick jag en aning om den tillämnade festens betydelse, när höfdingens båda hustrur började pynta ut mig med åtskilliga prydnader, såsom fjädrar i håret och en mängd röfvade persedlar, brokiga band, en röd silkesduk, ett blått sidenskärp, flera guldarmband och dylikt.
    1940: Film - Gycklaren, Hjalmar Bergman:
    Hon ställer sig framför en stor spegel och börjar med feberaktig brådska klä sig och pynta sig.
  7. (slang) betala (för)
    2004: Göteborgs-Posten (78:0605), Världens gång, Fredric Askerup:
    Ni som ska vara med i korplaget får fan skriva upp er och pynta 400 spänn.
 
Besläktade ord: pynt, pyntning
Etymologi: Från fornsvenska pynta ("ställa i ordning"). Från medellågtyska punten/pünten eller medelnederländska poenten/punten (båda: "ordna"), från fornfranska apointer ("bereda", "ordna" (modern franska appointer)). Sammansättning à ("till") + point ("punkt"). Besläktat med norska pynte och danska pynte. [1][2][3]

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "pynta"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "pynta"
  3. Ordbog over det danske sprog. Pynte.