pynta
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av pynta | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | pynta | pyntas |
Presens | pyntar | pyntas |
Preteritum | pyntade | pyntades |
Supinum | pyntat | pyntats |
Imperativ | pynta | – |
Particip | ||
Presens | pyntande, pyntandes | |
Perfekt | pyntad | |
pynta
- (ålderdomligt) ställa i ordning, laga, tillreda, reparera
- (ålderdomligt) bygga, anlägga
- (ålderdomligt) misshandla någon
- (ålderdomligt) göra smutsigt eller söla ner (särskilt med exkrement)
- (ovanligt eller något ålderdomligt) rengöra, städa
- (även reflexivt: pynta sig) göra fin genom att dekorera eller utsmycka (särskilt inför jul)
- Synonymer: pryda, smycka, utsmycka, dekorera
- Vanliga konstruktioner: pynta ngt med ngt
- Fraser: (partikelverb) pynta ut, pynta ut sig
- Fraser: pyntad och fin
- 1881: Minnen från La Plata - Svenska Familj-Journalen. Band 20, häfte 12., Herman Sätherberg:
- Först då fick jag en aning om den tillämnade festens betydelse, när höfdingens båda hustrur började pynta ut mig med åtskilliga prydnader, såsom fjädrar i håret och en mängd röfvade persedlar, brokiga band, en röd silkesduk, ett blått sidenskärp, flera guldarmband och dylikt.
- Först då fick jag en aning om den tillämnade festens betydelse, när höfdingens båda hustrur började pynta ut mig med åtskilliga prydnader, såsom fjädrar i håret och en mängd röfvade persedlar, brokiga band, en röd silkesduk, ett blått sidenskärp, flera guldarmband och dylikt.
- 1940: Film - Gycklaren, Hjalmar Bergman:
- Hon ställer sig framför en stor spegel och börjar med feberaktig brådska klä sig och pynta sig.
- Hon ställer sig framför en stor spegel och börjar med feberaktig brådska klä sig och pynta sig.
- (slang) betala (för)
- 2004: Göteborgs-Posten (78:0605), Världens gång, Fredric Askerup:
- Ni som ska vara med i korplaget får fan skriva upp er och pynta 400 spänn.
- Ni som ska vara med i korplaget får fan skriva upp er och pynta 400 spänn.
- 2004: Göteborgs-Posten (78:0605), Världens gång, Fredric Askerup:
- Besläktade ord: pynt, pyntning
- Etymologi: Från fornsvenska pynta ("ställa i ordning"). Från medellågtyska punten/pünten eller medelnederländska poenten/punten (båda: "ordna"), från fornfranska apointer ("bereda", "ordna" (modern franska appointer)). Sammansättning à ("till") + point ("punkt"). Besläktat med norska pynte och danska pynte. [1][2][3]