pronomen

Se även Pronomen.

Svenska

Substantiv

Böjningar av pronomen	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pronomen	pronomenet	pronomen, pronomina	pronomenen, pronomina
Genitiv	pronomens	pronomenets	pronomens, pronominas	pronomenen, pronominas

pronomen

• uttal: /prʊˈnoːmen/

1. (lingvistik) en ordklass dit ord som ersätter det egentliga namnet på det som åsyftas hör

   Varianter: pron. (förkortning)

   Hyponymer: definita pronomen, indefinita pronomen, demonstrativa pronomen, determinativa pronomen, personliga pronomen, possessiva pronomen, relativa pronomen, relativpronomen, reflexiva pronomen, reflexivpronomen, reciproka pronomen, distributiva pronomen, interrogativa pronomen

   Etymologi: I svenskan sedan 1730, av latin pronomen, ungefär "i stället för namn", av pro- och nomen (vilket är besläktat med svenska namn).

   Användning: Pronomen uppdelas normalt i ett antal klasser efter funktion. Man gör en två-gradig indelning: definita, indefinita och interrogativa pronomen, där de definita ytterligare uppdelas i personliga, possessiva, relativa, demonstrativa, reflexiva och reciproka pronomen. Denna lista över undergrupper till pronomen är inte komplett.

Översättningar

Översättningar

• asturiska: pronome ^(ast)
• bokmål: pronomen ^(no) n
• danska: pronomen ^(da) n
• engelska: pronoun ^(en)
• finska: pronomini ^(fi), asemosana ^(fi)
• franska: pronom ^(fr) m
• galiciska: pronome ^(gl) m
• grekiska: αντωνυμία ^(el) f
• isländska: fornafn ^(is) n
• italienska: pronome ^(it)
• jiddisch: פּראָנאָם m (pronom)
• kroatiska: zamjenica ^(hr) f
• kurdiska: cînav ^(ku) m
• latin: pronomen
• maltesiska: pronom ^(mt) m
• nederländska: voornaamwoord ^(nl)
• nynorska: pronomen ⁽ⁿⁿ⁾ n
• polska: zaimek ^(pl)
• portugisiska: pronome ^(pt) m
• spanska: pronombre ^(es) m
• tjeckiska: zájmeno ^(cs) n
• turkiska: adıl ^(tr), zamir ^(tr)
• tyska: Fürwort ^(de) n, Pronomen ^(de) n
• ungerska: névmás ^(hu)
• vietnamesiska: đại từ ^(vi)

Latin

Substantiv

prōnōmen

1. pronomen