pricka

Svenska

Substantiv

pricka

1. böjningsform av prick

   till punkt och pricka

Verb

Böjningar av pricka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	pricka	prickas
Presens	prickar	prickas
Preteritum	prickade	prickades
Supinum	prickat	prickats
Imperativ	pricka	–
Particip
Presens	prickande, prickandes
Perfekt	prickad

pricka

1. (speciellt om mat) punktera, sticka hål i

   2011: Isterband, spickekorv och chorizo: 113 korvrecept:

   Pricka korvarna på nytt nästa dag, pensla dem med smält smör och grilla dem eller stek dem på svag värme.

2. (sjöfart) utmärka, utpricka, markera med prickar

   1929: I prickade och oprickade farleder: seglingsbeskrivningar från Stockholms skärgård, Erik Jonson:

   I prickade och oprickade farleder

3. utpeka, klandra, anmärka på

   2015 (2 jun): De är regeringens slarvigaste ministrar (Aftonbladet):

   Riksdagen prickar regeringen för nio fel

4. (vardagligt) träffa mitt i prick, skjuta prick

   2017 (18 apr): Scoutingen gav utdelning – Linus fick hål på Linus: ”Man har det lite i bakhuvudet”:

   STORSTILAT AVSLUT. Linus Ölund prickade krysset och kvitterade finalserien mot HV71.

5. sätta prickar på, förse med prickar, göra prickig

   Vanliga konstruktioner: pricka av

Besläktade ord: prick, prickig