Se även hal och häl.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av hål  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hål hålet hål hålen
Genitiv håls hålets håls hålens

hål

  1. urgröpning i ett material
    Han borrade ett hål i skivan.
    Det är inte roligt att trampa ner i ett hål.
    Barnet fick hål i tänderna.
    Synonymer: grop (i marken), håla (i marken)
  2. öppning som går igenom ett föremål eller ett material
    Det enda resultatet av cykelvurpan var att hon fick ett hål på byxknät.
    Han har hål i både öron och näsa.
    Synonymer: öga (i en nål)
  3. (golf) del av banan man spelar på  
    Skall vi gå några hål?
  4. (bowling) uppställning, utan kägla nummer 1, med minst två käglor och där käglorna är uppdelade i minst två grupper (med minst en tom kägelpositions mellanrum)
 
Sammansättningar: borrhål, hålkort, kryphål, maskhål, råtthål, sorkhål, säkerhetshål, vattenhål

FraserRedigera

ÖversättningarRedigera

AdjektivRedigera

hål

  1. (numera endast i sammansättningar) urholkad, konkav; urgröpt och djup
    Sammansättningar: hålfot, hålgång, hålpenning, hålsjö
  2. (ålderdomligt, numera dialektalt eller i sammansättningar) mörk och djup
    1687: Tragedien om Orpheus och Eurydice. Uppförd å teatern Lejonkulan i Stockholm 1687., Johan Celsius:
    Äy har dän håle Skog så Svarta Mörka wrår
    Varianter: Dialektal återgivning: hôl, höl
    Sammansättningar: hålskog
    Vanliga konstruktioner: i håle skogen (i hôle skogen) - i skogens djup
  3. (endast i sammansättningar) perforerad, ihålig eller med håligheter