pondus

Svenska

Substantiv

Böjningar av pondus	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pondus	pondusen
Genitiv	pondus	pondusens

pondus

• uttal: 'påndus

1. myndighet, värdighet, eftertryck, tyngd; naturlig förmåga att inge respekt

   Rektorn var en man med pondus.

Etymologi: Sedan 1791.

Översättningar

myndighet, värdighet, eftertryck, tyngd

• tyska: Würde ^(de) f