otta

Se även åtta.

Svenska

Substantiv

Böjningar av otta	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	otta	ottan	ottor	ottorna
Genitiv	ottas	ottans	ottors	ottornas
Som förled i sammansättningar används otte-.

otta u

1. tidpunkten på dagen mellan natt och gryning; tidig morgonstund

   Synonymer: hanegäll, dagbräckning

   Idag var jag minsann uppe i ottan. Det händer inte alltför ofta.

   2003 (20 apr): Kloster i Karelen lever på turister (Svenska Dagbladet):

   Till vardags går munkarna upp i ottan och dagarna styrs av rutiner: bön, måltider och arbete.

   Vanliga konstruktioner: i ottan

   Besläktade ord: natt

   Se även: arla

2. tidig morgongudstjänst

   Synonymer: ottesångsgudstjänst, ottesång

Sammansättningar: gökotta, julotta, svinotta, ottefågel, ottesång

Etymologi: Av fornsvenska otta, av fornnordiska ótta. Jämför isländska ótta (som i t.ex. óttusöngur) och danska otte (som i ottesang). Besläktat med bland annat gotiska 𐌿𐌷𐍄𐍅𐍉 (ûhtwô), fornhögtyska uohta och fornengelska ūhta. Av en indoeuropeisk stam som också är grunden till bland annat sanskrits अक्तु (aktu). Besläktat med natt.

Översättningar

tidig morgonstund

• engelska: dawn ^(en)
• polska: świt ^(pl) m, wczesny ranek ^(pl) m
• tyska: Morgengrauen ^(de) n, Frühe ^(de) f, frühe Morgenstunde ^(de) f

morgongudstjänst

• tyska: Mette ^(de) f

Kvänska

Substantiv

otta

1. (anatomi) panna