Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av ostadighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ ostadighet ostadigheten
Genitiv ostadighets ostadighetens

ostadighet u

  1. egenskapen att vara ostadig
    Då gjorde passadens ostadighet, att icke säga oberäknelighet, att vår kurs kom att gå rakt på en ö, som på kartan hette Inui.
    I tider som dessa då man byter om herre som ormen byter skinn, uppstår lätt en ostadighet i sinnet.
    Ty låt oss nu städs besinna Denna världs ostadighet, Att här intet är att vinna: Allt är idel vansklighet.
    Se även tesaurus: Överkänslighet, Fara, Obeständighet, Obeslutsamhet, Hållningslöshet, Tvivel, Ovisshet
    Se även tesaurus: Rörelse, Svaghet, Ombytlighet, Oregelbundenhet, Kortvarighet, Rubbning, Skiljaktighet

Översättningar

redigera