oskick

Svenska

Substantiv

Böjningar av oskick	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	oskick	oskicket	oskick	oskicken
Genitiv	oskicks	oskickets	oskicks	oskickens

oskick n

1. ovana, ofog, dåligt uppförande, olämpligt handlande

   Åtskilliga påbud avsågo att hämma de värsta oskicken.

   1905: Nordiska Hjältesagor, Kata Dalström:

   När konungen fått veta det blef han vred och förehöll strängt sina män oskicket att kasta ben på folk, hvilket han många gånger förbjudit.

   Se även tesaurus: Oskicklighet, Vana, Oläglighet

   Jämför: oskicklig

Översättningar

ovana, ofog, dåligt uppförande, olämpligt handlande

• tyska: Unsitte ^(de) f