Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av omständighet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ omständighet omständigheten omständigheter omständigheterna
Genitiv omständighets omständighetens omständigheters omständigheternas

omständighet

  1. faktiskt tillstånd som har betydelse i ett system av logiska förbindelser
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1530.[1] Bildat efter mönster från medellågtyska ummestendichheit.
    Jämför: förhållande, villkor, sakförhållande, faktor, faktum, sak, situation, händelse
    Fraser: under alla omständigheter, under inga omständigheter
    Jämför: omständlighet

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "omständighet"