mor

Se även mör, môr och mór.

Svenska

Substantiv

Böjningar av mor 1-2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mor	modern	mödrar	mödrarna
Genitiv	mors	moderns	mödrars	mödrarnas

Böjningar av mor 3.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mor	moren	morer	morerna
Genitiv	mors	morens	morers	morernas

mor

• uttal: /muːr/ (betydelse 1-2.)
• uttal: /muːr/ eller /moːr/ (betydelse 3.)

1. kortform av moder, särskilt vanligt vid direkt tilltal

   Vi vill beklaga din mors plötsliga död.

   Sammansättningar: farmor, fostermor, gammelmor, gammelmormor, morbror, mormor, svärmor

2. (ålderdomligt) om (äldre) kvinna med ansvarställning; husmor

   Har mor köpt någon mjölk idag?

   Inte ska väl mor Agda behöva baka fikabröd åt hela herrskapet.

   Sammansättningar: husmor, matmor

3. (historia) benämning på mörkhyad nordafrikansk medlem av en muslimsk folkgrupp som erövrade Iberiska halvön under 700-talet

   Cordoba, morernas sista fäste på Iberiska halvön, erövrades av spanjorerna 1492.

   Etymologi: Sen 1700 från tyska Maurus. Troligen ursprungligen av feniciska mawharim "västerlänningar", latinsk form mauri. I övrigt via spanska moros som betecknade araber och berber som erövrade Iberiska halvön under 700-talet. Se även mauretanier, morian.

   Besläktade ord: morisk

Översättningar

1. — se moder

3. person av muslimsk folkgrupp

• bokmål: maurer m
• engelska: Moor ^(en)
• franska: Maure ^(fr) mf, More mf
• jiddisch: מורין m (murin)
• nynorska: maurar m
• spanska: moro ^(es) m mora ^(es) f
• tjeckiska: Maur m
• tyska: Maure ^(de) m

Bretonska

Substantiv

mor

1. hav

Danska

Substantiv

mor

1. mor, moder