mór

Bottniska

Substantiv

mór f

• uttal: /múːɾ/, /móʊ̯ːɾ/

1. lågt land, bevuxet med granskog; skogbeväxt myrland; eu sådan del av en myr, som är mindre sank och bevuxen, vanligen med granskog; därav mórgræhn f gran, som växer på mór; mórland n mark, som har myrblandad jord och är bevuxen vanligen med granskog; sankmark

   Grammatik: Nom. bfsg. mórę̆, dat. mórĕnn.

   Homofoner: móðr

Iriska

Adjektiv

mór

1. stor

Antonymer

• beag

Isländska

Substantiv

mór m

1. torv