BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

mór f

  • uttal: /múːɾ/, /móʊ̯ːɾ/
  1. lågt land, bevuxet med granskog; skogbeväxt myrland; eu sådan del av en myr, som är mindre sank och bevuxen, vanligen med granskog; därav mórgræhn f gran, som växer på mór; mórland n mark, som har myrblandad jord och är bevuxen vanligen med granskog; sankmark
    Grammatik: Nom. bfsg. mórę̆, dat. mórĕnn.
    Homofoner: móðr

IriskaRedigera

AdjektivRedigera

mór

  1. stor

AntonymerRedigera

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

mór m

  1. torv