marskalk
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av marskalk | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | marskalk | marskalken | marskalkar | marskalkarna |
| Genitiv | marskalks | marskalkens | marskalkars | marskalkarnas |
marskalk
- uttal: marsjalk
- titel för mycket hög militär befälhavare i vissa länder
- person som vid högtidliga tillfällen anvisar platser m m; manlig deltagare i brudfölje
- Jämför: brudgumssven (med dess synonymer)
- Synonymer: ceremonimästare
- Sammansättningar: bröllopsmarskalk, fältmarskalk, hovmarskalk, marskalksstav, riksmarskalk
- Etymologi: Av fornsvenska marskalker, av medellågtyska marschalk (”stallmästare, rytterimästare”).
Översättningar redigera
titel för mycket hög militär befälhavare i vissa länder
- tyska: Marschall (de), Marschallin (de) f
person som vid högtidliga tillfällen anvisar platser m m
- tyska: Marschall (de) m, Marschallin (de) f