fältmarskalk

Svenska

Substantiv

Böjningar av fältmarskalk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fältmarskalk	fältmarskalken	fältmarskalkar	fältmarskalkarna
Genitiv	fältmarskalks	fältmarskalkens	fältmarskalkars	fältmarskalkarnas

fältmarskalk u

1. (militärt, historia) innehavare av en av de högsta graderna inom en försvarsmakt

   Se även tesaurus: Ledare, Stridsman, Överordnad

Översättningar

den högsta militära graden

• engelska: field marshal ^(en)
• finska: kenttämarsalkka
• franska: maréchal de camp ^(fr) m
• nederländska: veldmaarschalk ^(nl) m
• polska: feldmarszałek ^(pl) m
• portugisiska: marechal de campo ^(pt) m
• ryska: фельдма́ршал ^(ru) m (feldmársjal)
• tyska: Feldmarschall ^(de) m
• ukrainska: фельдма́ршал m (feldmársjal)