markatta

Svenska

Substantiv

Böjningar av markatta	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	markatta	markattan	markattor	markattorna
Genitiv	markattas	markattans	markattors	markattornas

en markatta

markatta u

1. primat av någon av flera arter i släktet Cercopithecus inom familjen markattartade apor (Cercopithecidae) hemmahörande i Afrika söder om Sahara; individ av dessa arter

   Synonymer: abekatt (skånska), apekatt, apekatta (halländska), avekatt (blekingska)

2. (nedsättande) allmänt nedvärderande skällsord för oönskad, ouppskattad kvinna

   1856 (19 maj): [1] (Ystads Tidning):

   "Hör hit gamla markatta!" skrek Wargen till den utkommande krögerskan, "sätt fram ett stop af ert bästa brännwin, och en mugg öl på köpet. I morgon så här dags, äro wi rika som troll."

   1882 (1 maj): [2]:

   Då han jemt och nätt hunnit öppna dörren ropade han med sin wanliga bränwinsbas: "Upp med dig käring! Nu har du legat länge nog, din markatta! Hwarför har du ej eldat, här är kallt som i . . . Nå, hwarför swarar du ej?"

Etymologi: Belagt i svenska språket sedan första hälften av 1500-talet, av medellågtyska merkatte med samma betydelse, av fornhögtyska merikazza, belagt från 1000-talet, ordagrant "katta från havet", alltså hänvisande till att markattorna som skådades hade anlänt via sjöfararnas handelsskepp. Som skällsord har man anknutit första delen mar- som vore det en mara "en mardröm, något hemskt" + katta ("honkatt").

Översättningar

primat

• engelska: guenon ^(en)
• grönländska: aapakaatsiaq
• litauiska: mērkaķis m
• spanska: mico ^(es) m
• tyska: Meerkatze ^(de) f

allmänt nedvärderande skällsord för oönskad, ouppskattad kvinna

• spanska: tarasca ^(es) f