Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av katta  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ katta kattan kattor kattorna
Genitiv kattas kattans kattors kattornas

katta

  1. katt av honkön, speciellt en som har fått ungar
    1919: Markurells i Wadköping, Hjalmar Bergman:
    Ty två eller tre alnar bakom henne låg herr Markurells katta, solade sin mage, slickade sina tassar och skänkte då och då ur lätt vidgade ögon en smeksam blick åt den sittande råttan.
    Etymologi: Av fornsvenska katta med samma betydelse.[1]
  2. böjningsform av katt  
    Sammansättningar: markatta, vildkatta

Översättningar

redigera

Fornsvenska

redigera

Substantiv

redigera

katta f

  1. katta, honkatt

Isländska

redigera

Substantiv

redigera

katta

  1. böjningsform av köttur

Källor

redigera
  1. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "2023-07-23"