SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av mandom  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ mandom mandomen
Genitiv mandoms mandomens

mandom u

  1. könsmogen ålder uppnådd av ung man, manbarhet
    Jämför: mannaålder
  2. manlighet; egenskaper och beteenden som brukar anses manliga, karaktärsdrag som kännetecknar en man
    2005: De i utkanten älskande, Johanna Nilsson:
    Hon försöker vara honom till lags, men det blir som hon fruktade, hon får kväljningar och spyr på hans mandom.
    2017 (7 aug): Alfahannen på fest (Ålandstidningen):
    Alfahannen slår sig för bröstet, stampar i marken, vrålar och visar sin mandom för övriga närvarande.
  3. (i övergående betydelse) mannamod; karaktär av tapperhet
    1821: Svenska akademiens handlingar ifrån år 1796 (Svenska Akademien):
    Intill sednaste efterverld skall ditt lof i tacksamma bröst upphöjas, din mandom prisas, din ära ljuda kring Svithiod.
  4. (bildligt) penis; det manliga könsorganet
    2010: Kvinnan på stranden, Margaret McPhee (översatt av Amanda Rescow):
    Hans mandom bultade mot hennes lår och sände ut små rysningar av njutning som desperat väntade på att få släppas loss.
    2014 (10 sep): Tom of Finlands utopi förför (Hufvudstadsbladet):
    En dyrkan av manlighet i form av muskler, breda bringor och bulliga rövar, och det högsta av allt: den resta mandomen, som tillbes med stor kraft och entusiasm.
  5. (ålderdomligt) i skepnad av en man (om gud eller annat väsen som skiftat hamn)
 
Etymologi: Av fornsvenska mandomber.