språk: svenska, ordklass: substantiv, problem: mytologi: "ikläda sig djurhamn"

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av hamn  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hamn hamnen hamnar hamnarna
Genitiv hamns hamnens hamnars hamnarnas

hamn

  1. (sjöfart) plats där båtar eller fartyg kan lägga till och lastas eller lossas
    Etymologi: Tidig nysvenska haf(f)n, pl. haf(f)ner, haffpner, senare ham(b)n, pl. hambner och hambnar, av fornsvenska hamn, hampn, av fornnordiska hǫfn; jämför danska havn, isländska höfn, färöiska havn, høvn.
    Sammansättningar: djuphamn, frihamn, gästhamn, hamnavgift, hamnstad, hamnvärd, småbåtshamn
    Fraser: gå i hamn
    Se även tesaurus: Skyddsmedel, Innanhav, Orörlighet, Tillhåll, Plats
  2. gestalt, skapnad, skepnad; yttre skal eller hölje som något framställs i
    Etymologi: Av fornsvenska hamber, hampn "dräkt, utseende, skepnad", av fornnordiska hamʀ.
    Sammansättningar: björnhamn, falkhamn, fågelhamn, hamnskiftare, hamnskifte, djurhamn, människohamn, oxhamn, svanhamn, trollhamn, ulvhamn, varghamn
    Fraser: byta hamn
    Se även tesaurus: Troll, Företeelse
  3. baksidan av låret, knävecket
    1862: Berättelser ur svenska historien. 6: Gustaf Adolf, Anders Fryxell:
    Han följde sändebuden i hamn och häl, och stod, långt innan borgrarna väntat, med hela sin krigshär framför staden.

Översättningar

redigera

Bokmål

redigera

Substantiv

redigera

hamn f eller m

  1. variant av havn; hamn

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera

hamn f

  1. hamn