språk: svenska, ordklass: substantiv, problem: mytologi: "ikläda sig djurhamn"

Wikipedia har en artikel om:
Hamn (sjöfart)
Wikipedia har en artikel om:
Hamn (mytologi)
Se även: Hamnskiftare

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av hamn  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hamn hamnen hamnar hamnarna
Genitiv hamns hamnens hamnars hamnarnas

hamn

  1. (sjöfart) plats där båtar eller fartyg kan lägga till och lastas eller lossas
    Etymologi: Tidig nysvenska haf(f)n, pl. haf(f)ner, haffpner, senare ham(b)n, pl. hambner och hambnar, av fornsvenska hamn, hampn, av fornnordiska hǫfn; jämför danska havn, isländska höfn, färöiska havn, høvn.
    Sammansättningar: djuphamn, frihamn, gästhamn, hamnavgift, hamnstad, hamnvärd, småbåtshamn
    Fraser: gå i hamn
    Se även tesaurus: Skyddsmedel, Innanhav, Orörlighet, Tillhåll, Plats
  2. (mytologi) gestalt, skapnad, skepnad; yttre skal eller hölje som något framställs i; även med vissa attribut hörande dito
    Användning: Främst om de magiska skepnader som en mytologisk hamnskiftare ikläder sig, exempelvis djurhamn.
    Sammansättningar: björnhamn, djurhamn, falkhamn, fågelhamn, hamnskiftare, hamnskifte, människohamn, oxhamn, svanhamn, trollhamn, ulvhamn, varghamn
    Etymologi: Av fornsvenska hamber, hampn "dräkt, utseende, skepnad", av fornnordiska hamʀ.
    Fraser: byta hamn
    Se även tesaurus: Troll, Företeelse
  3. baksidan av låret, knävecket
    1862: Berättelser ur svenska historien. 6: Gustaf Adolf, Anders Fryxell:
    Han följde sändebuden i hamn och häl, och stod, långt innan borgrarna väntat, med hela sin krigshär framför staden.

Översättningar

redigera

Bokmål

redigera

Substantiv

redigera

hamn f eller m

  1. variant av havn; hamn

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera

hamn f

  1. hamn