Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av kyffe  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kyffe kyffet kyffen kyffena
Genitiv kyffes kyffets kyffens kyffenas
 
ett kyffe ute på amerikanska prärien

kyffe

  1. rum eller bostad av mycket låg kvalitet
    1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Över Elburs berg till Teheran., Sven Hedin:
    Genomfrusna nådde vi äntligen byn Mäsrä, där vi i ett smutsigt kyffe, liknande en grotta, gjorde upp eld på marken.
    Synonymer: näste, skrubb, ruckel, skjul, tillhåll, håla, koja, kabyss
    Etymologi: Av medellågtyska kuffe, av nederländska kuf, av dunkelt ursprung.[1][2][3]

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk etymologisk ordbok: "kyffe", läst 2024-06-08
  2. Svensk ordbok: "kyffe"
  3. Svenska Akademiens ordbok: "kyffe"