kurir

Svenska

Substantiv

Böjningar av kurir	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kurir	kuriren	kurirer	kurirerna
Genitiv	kurirs	kurirens	kurirers	kurirernas

kurir

1. (egentligen ilbud) person som överför diplomatiska handlingar mellan hemlandet och dess beskickningar utomlands (och som tack vare särskilt pass, kurirpass, är skyddad för visitering av medförda handlingar)

   Synonymer: bud, budbärare, sändebud

   Etymologi: Av tyska Kurier, av franska courrier, av franska courir (”löpa”).

Översättningar

person som överför diplomatiska handlingar

• engelska: courier ^(en)
• franska: coursier ^(fr)
• isländska: sendiboði ^(is)
• italienska: corriere ^(it) m
• latin: prodromus m
• nederländska: koerier ^(nl)
• polska: kurir ^(pl) m
• portugisiska: mensageiro ^(pt) m
• rumänska: curier ^(ro) m
• slovakiska: kuriér
• spanska: correo ^(es) m
• tyska: Kurier ^(de) m
• ungerska: kurír ^(hu)