krutgumma

Svenska

Substantiv

Böjningar av krutgumma	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krutgumma	krutgumman	krutgummor	krutgummorna
Genitiv	krutgummas	krutgummans	krutgummors	krutgummornas

krutgumma u

1. (vardagligt) äldre kvinna som (envist) med seghet agerar med kraft och energi; kärnfrisk gumma

   1959: Kring Gösta Berlings saga, Gunnar Ahlström:

   I inledningen möter man en småsvärjande krutgumma »med sotiga händer och kritpipa i munnen», driftig härskarinna över sju bruk, det fattiga folkets hjälperska och kavaljerernas försyn : En sträng och dugande fru är hon [...]

   1989: Nordisk kontakt (Statens reproduktionsanstalt):

   Krutgumman Erica Simon räds inte fjäll som behöver flyttas.

   2000: I stampskogen och andra berättelser, Stigbjörn Bergensten:

   Krutgumman Anna skulle nog ha skrattat åt tanken på vedhuggning som ett typiskt manligt hantverk.

   Synonymer: kärngumma, dundergumma, stålmormor

   Besläktade ord: krutgubbe