kronvittne

Svenska

Substantiv

Böjningar av kronvittne	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kronvittne	kronvittnet	kronvittnen	kronvittnena
Genitiv	kronvittnes	kronvittnets	kronvittnens	kronvittnenas

kronvittne

1. (juridik) vittne för åklagaren (staten, kungen, kronan) som är brottsling men vittnar mot sina medbrottslingar i utbyte mot strafflindring (straffeftergift)

   Varianter: kronovittne

Översättningar

vittne för åklagaren (staten, kungen, kronan) som är brottsling men vittnar mot sina medbrottslingar i utbyte mot strafflindring (straffeftergift)

• bokmål: kronvitne n
• danska: kronvidne n
• engelska: crown witness ^(en)
• nederländska: kroongetuige ^(nl)
• tyska: Kronzeuge ^(de) m
• ungerska: koronatanú ^(hu)