vittne

Svenska

Substantiv

Böjningar av vittne	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vittne	vittnet	vittnen	vittnena
Genitiv	vittnes	vittnets	vittnens	vittnenas
Som förled i sammansättningar används vittnes-.

vittne

1. person som har åsett och kan berätta om ett skeende

   Jag blev ett ofrivilligt vittne till deras gräl.

2. (juridik) person som kallats till domstol för att berätta om ett skeende

   Vittnet vågade inte berätta för domstolen vad som hade hänt.

3. kortform av Jehovas vittne; medlem av trossamfundet Jehovas vittnen

Besläktade ord: vittna, bevittna

Sammansättningar: abrasionsvittne, blodsvittne, bröllopsvittne, dopvittne, expertvittne, förhörsvittne, huvudvittne, karaktärsvittne, kronvittne, medborgarvittne, nyckelvittne, sanningsvittne, stjärnvittne, testamentsvittne, tidsvittne, trosvittne, vittnesberättelse, vittnesbås, vittnesbörd, vittneskonfrontation, vittneslitteratur, vittnesmål, vittnesuppgift, vittnesutsaga, åklagarvittne, ögonvittne, öronvittne

Översättningar

person som sett skeende

• arabiska: شاهد ^(ar)
• engelska: witness ^(en)
• finska: todistaja ^(fi)
• franska: témoin ^(fr)
• frisiska: tsjûge
• italienska: testimone ^(it) m
• latin: testis
• nederländska: getuige ^(nl)
• polska: świadek ^(pl) m
• portugisiska: testemunha ^(pt) f
• skotsk gäliska: neach-fianais m
• spanska: testigo ^(es) mf
• tyska: Zeuge ^(de) m, Zeugin ^(de) f
• ungerska: tanú ^(hu)

person kallad till domstol för att berätta om ett skeende

• arabiska: شاهد ^(ar)
• engelska: witness ^(en)
• finska: todistaja ^(fi)
• franska: témoin ^(fr)
• frisiska: tsjûge
• nederländska: getuige ^(nl)
• tyska: Zeuge ^(de) m, Zeugin ^(de) f
• ungerska: tanú ^(hu)