kronjuvel

Svenska

Substantiv

Böjningar av kronjuvel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kronjuvel	kronjuvelen	kronjuveler	kronjuvelerna
Genitiv	kronjuvels	kronjuvelens	kronjuvelers	kronjuvelernas

kronjuvel

1. finare juvel i statlig eller kunglig ägo
2. (överfört) högt värderad sak, det yppersta inom en grupp

Översättningar

Översättningar

• bokmål: kronjuvel m
• engelska: crown jewel ^(en)