juvel

Svenska

Substantiv

Böjningar av juvel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	juvel	juvelen	juveler	juvelerna
Genitiv	juvels	juvelens	juvelers	juvelernas

juvel

slipad ädelsten
(enbart i plural) smycke med juveler (1.)

Etymologi: Av fornfranska jouel, joiel, jeuwiel, joyel, joial, juiel, jual (modern franska joyau), av medellatin jocale ("smycke, klenod, dyrbarhet"), till latinska jocus (”skämt”).

Översättningar

bokmål: juvel^(no) m
engelska: jewel^(en)
estniska: kalliskivi
finska: jalokivi^(fi), korukivi^(fi)
franska: bijou^(fr) m
italienska: gemma^(it) f
latin: gemma f
lettiska: dārgakmens m
litauiska: brangakmenis m
nederländska: juweel^(nl) n
nynorska: juvel m
portugisiska: joia^(pt) f
slovenska: dragulj^(sl) m
tjeckiska: drahokam^(cs)
tyska: Juwel^(de) m, n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av juvel	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	juvel	juvelen	juveler	juvelene
Genitiv	juvels	juvelens	juvelers	juvelenes

juvel m

juvel

Nynorska

Substantiv

Böjningar av juvel	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	juvel	juvelen	juvelar	juvelane

juvel m

juvel